Livet är inte rättvist...

För några veckor sen dog ännu en person i min närhet, min moster. Fick diagnos Lungcancer i våras, hade aldrig rört en cigarettjävel. Det börjar kännas som allt kring en bara rasar. Så på torsdag är det dags för begravning igen, "bara" den tredje i år och den andra inom loppet av två månader. hur fan är det tänkt att man ska orka när man redan inna det här året börja var ett vrak inombords. O ch tog ens läkare en på allvar???Nej. Jag orkar snart inte mer...

Hur fan ska julen se ut nu då det blir snart ingen kvar hos mormor, fyra pers kvar.YAY vad roligt. Så undrar man hur jag egentligen mår och man kniper igen truten för att finnas till hands. Men nu känner jag att kroppen inte klarar mkt mer. Är ju helt knäckt. Först morfar förra året, fan vad jag saknar honom när sånt här händer. Man vet inte vart man ska ta vägen. det är tung att somna och lika tung att vakna.

Moster och morbror, med sina katter Ariel och Timba...
Kommer sakna glädjen på Julen.


......