Helvetet känns nära...

Hatar att vara sjuk, och ha en feber som aldrig ger med sig är jättekul. Och i och med att jag spytt om vartannnat så har jag inte kunnat ta mina mediciner som jag ska så jag gråter för allt idag i princip. Och ser mest svart. Man tänker tillbaka på året som varit, hur tufft det varit med det ena och det andra. Ingen av oss har varit psykiskt frisk, två dödsfall och begravningar inom loppet av en månad i prinicip i höstas. och en magtumör på nästa i januari det är fan inte konstigt man aldrig hinner bli bra när det händer saker hela tiden. Såg fram emot idag trodde jag skulle vara bättre och få komma iväg på kurs nu när Emma med slutat löpa äntligen, men nej hade en så hemsk febermardröm så jag vakna plaskvåt vid tre. inte sovit mkt alls våga inte somna om. var ute med emma kort i morse och håller på att ramla ihop för febern kom igen, jag blir tokig vad fan är det här????

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback